Kategori: Markarbeten

Dräneringsrör omgivet av makadam i ett öppet schakt vid husgrund.

Fem saker de flesta inte vet om dränering

När grunden börjar kännas fuktig eller källaren luktar unket är skadan ofta redan ett faktum. Det som ligger dolt under jord får sällan samma uppmärksamhet som taket eller fasaden, men det är där de flesta problemen börjar.

Dränering uppfattas ofta som en rak installation av plaströr längs husets grund. Verkligheten är betydligt mer nyanserad, och de som tror sig veta det mesta missar ofta helt avgörande detaljer.

Fallet styr allt, men många mäter fel

En dräneringsledning måste ha fall för att vattnet ska rinna iväg. Det vet de flesta. Men hur mycket fall som faktiskt behövs och hur man mäter det i praktiken är en annan sak.

Minsta rekommenderade fall brukar ligga runt 0,5 procent, alltså fem millimeter per löpmeter. Det låter lite, och just där ligger fällan. På en sträcka på tjugo meter innebär det tio centimeters höjdskillnad. Mäts det inte noggrant från början blir resultatet en ledning som samlar vatten i stället för att leda bort det.

I praktiken använder många entreprenörer som arbetar med dränering i Stockholm laser eller vattenpass kombinerat med mätsticka för att säkerställa fallet. Grävs schaktet för hand utan kontroll riskerar man att luta åt fel håll på vissa partier, särskilt om marken redan har en naturlig sluttning som inte följer husets geometri.

Filterduk är inte bara en plastmatta

Runt dräneringsledningen läggs makadam eller singel, och runt det hela ska en filterduk ligga. Syftet är att hindra finpartiklar från att tränga in i stenmaterialet och täppa igen porerna.

Men alla filterdukar är inte lika. Det finns nonwoven-typer som släpper igenom vatten men stannar partiklar, och det finns billigare varianter som går sönder av UV-ljus eller mekanisk belastning redan under installationen. Väljs fel typ kan duken antingen bli igensatt av sediment eller tillåta genomträngning av lera, vilket på sikt gör hela dräneringen verkningslös.

Placeringen är lika viktig som materialet. Duken ska omsluta singeln helt, inte bara läggas under den. Annars rinner fint material ner uppifrån och fyller ut mellanrummen i stenskiktet.

Ledningen kan ligga rätt men ändå inte fungera

Även om fall, filterduk och singel är korrekt installerade kan systemet sluta fungera. Orsaken är ofta att ledningen saknar utlopp, eller att utloppet är felplacerat.

Vatten som samlas i en dräneringsledning måste ha någonstans att ta vägen. Det kan vara en dräneringsbrunn, en dagvattenledning, ett dike eller en infiltrationsanläggning. Men i tätbebyggda områden finns inte alltid självklara lösningar, och ibland slutar ledningen i ett slutet rör som bara flyttar problemet några meter bort.

I vissa fall krävs pumpbrunn för att lyfta vattnet upp till en avloppspunkt. Det förutsätter underhåll, elförsörjning och reservlösning om pumpen slutar fungera. Många fastighetsägare vet inte om att de har en pump förrän den står still.

Tidpunkten för installationen spelar större roll än de flesta tror

Dränering läggs oftast i samband med nybyggnation eller renovering av grund. Men markens tillstånd vid tidpunkten för installation påverkar resultatet långt in i framtiden.

Grävs schaktet under en blöt period fylls det med vatten innan ledningen ens hinner läggas. Det gör det svårt att få till rätt kompaktering av singeln och kan leda till sättningar. Packas marken dåligt sjunker ledningen och fallet förändras.

Under vintern fryser marken, vilket kan försvåra grävning och göra det omöjligt att bedöma vart grundvattnet faktiskt rinner. Det kan också påverka materialens egenskaper. Kall plast blir skör, och singel som är frusen klumpar sig.

Bästa förutsättningarna ges oftast under senhöst eller tidig vår, när marken är bärbar men inte torr som ett fnöske eller vattensjuk.

Grundvattennivån kan förändras över tid

En dränering som fungerat felfritt i tjugo år kan plötsligt börja visa tecken på problem. Det beror inte nödvändigtvis på att systemet gått sönder, utan på att förutsättningarna har förändrats.

Grundvattennivån påverkas av nederbörd, men också av hur mark används i området. Hårdgjorda ytor som asfalt och betong minskar infiltrationen och tvingar vattnet att söka sig andra vägar. Nya byggnationer i närområdet kan ändra flödesriktningen.

Skogsavverkning, diken som fylls igen eller förändringar i kommunala dagvattensystem kan alla påverka var vattnet tar vägen. Det som en gång var en torr tomt kan bli blöt utan att någon rört husets egen dränering.

Sveriges geologiska undersökning har kartlagt grundvattennivåer i stora delar av landet, men på lokal nivå kan variationerna vara stora. Geotekniska undersökningar görs ofta inför bygglov, men sällan upprepas de i befintlig bebyggelse.

Kontroll och underhåll händer nästan aldrig

De flesta fastighetsägare kontrollerar takrennor, fönster och ventilation med jämna mellanrum. Men dräneringen glöms bort, trots att den ligger under mark och är svår att reparera i efterhand.

En vanlig orsak till dräneringsproblem är rötter från träd och buskar. De söker sig till fukt och kan växa in i ledningen genom fogarna. När röttorna blir tjockare sprängs ledningen isär eller täpps helt igen.

Ett annat vanligt problem är sediment som sakta fyller ledningen. Även om filterduk används kan finkornigt material silas igenom vid extrema flöden, särskilt i lerjordar. Efter många år kan ledningen bli halvfull av slam.

Moderna dräneringssystem kan spolas och inspekteras med kamera, ungefär som vanliga avloppsledningar. Men det görs sällan förebyggande. Oftast upptäcks problemen först när vattnet står i källaren.

Åtgärd Rekommenderad frekvens Vad som kontrolleras
Visuell kontroll av utlopp Varje vår och höst Att vatten rinner fritt, inga blockeringar
Spolning av ledning Vart femte år Rensa sediment och kontrollera flöde
Kamerainspektion Vid misstanke om skada Sprickor, rotinträngning, sättningar

När dräneringen är för effektiv

Det kan låta konstigt, men en dränering kan faktiskt fungera för bra. Om den leder bort allt vatten från grunden kan marken torka ut och sätta sig. I lerjordar ger det sprickbildning och rörelser i grunden.

Det här är vanligast i områden med hög lerhalt och låg nederbörd under sommaren. Leran krymper när den torkar och expanderar när den blir fuktig igen. De rörelserna kan vara större än frostlyftning.

Lösningen är inte att ta bort dräneringen, utan att kombinera den med kontrollerad bevattning eller …

Läs mer
Krossad sprängsten sorterad i olika fraktioner redo att användas som fyllnadsmaterial på byggarbetsplats.

När sprängsten plötsligt blir en resurs värd att spara i stället för att köra bort

Det som för tio år sedan bara var ett logistikproblem har blivit en affärsmöjlighet. Sprängsten som kommer upp vid djupsprängning används i dag på samma tomt, ibland samma dag, och det som förr krävde ett tiotal lastbilstransporter kan nu lösas med en kross och en sållmaskin.

Förändringen har varit tydligast i områden där berg och jord möts i snabba växlingar. Där schakten går djupare än tre meter och bergspräng blir nödvändigt hamnar man snabbt i volymer som är för stora för att bara köra bort men för små för att kvalificera för industriell brytning.

Från avfall till fyllnadsmaterial på plats

Klassificeringen av sprängsten som överbliven massa ändrades inte formellt, men synen på den gjorde det. I stället för att betrakta stenen som något som ska bort började fler entreprenörer se den som ett fyllnadsmaterial de redan hade på plats.

Det fungerar särskilt väl när stenen kan krossas direkt och sorteras i fraktioner som passar för dränering, vägunderlag eller bullervall. En schakt som genererar 150 kubikmeter sprängsten kan ofta lämna 100 kubikmeter kvar på tomten i förädlad form.

Skillnaden blir tydlig i både tidtabell och ekonomi. En lastbil tar i snitt tolv kubikmeter, vilket innebär att borttransport av 150 kubikmeter kräver minst tretton lass. Varje lass innebär körtid, tömning och återfärd, ofta till en deponi som tar emot sprängsten mot avgift.

Krossning på tomt kräver utrymme och tillstånd

Att flytta krossningsarbetet till byggplatsen ställer nya krav. Maskinen behöver minst femtio kvadratmeter yta för att kunna köras säkert, och bullernivån gör att närboende ofta måste informeras i förväg.

Vissa kommuner kräver anmälan om mobil krossning ska utföras, medan andra räknar det som en del av den ordinarie schaktverksamheten. Skillnaden beror på hur länge maskinen står på plats och hur mycket buller den genererar över tid. Du kan alltid fråga en etablerad entreprenör, så som OCT Entreprenad, vad som gäller hos just dig.

Vad som får bli kvar beror på markens bärighet

Inte all sprängsten kan läggas tillbaka. Om marken redan är stabil och tål belastning kan stenen användas som fyllning direkt under plattan. Men om undergrunden är lös lera eller organisk jord måste stenen packas i lager och ibland kombineras med geotextil för att inte sjunka ner.

Provtryckning och packningskontroll blir då en del av processen. En stenpackning som ser kompakt ut kan fortfarande innehålla luftfickor som sätter sig under belastning, vilket leder till sprickor i betong eller asfalt senare.

OCT Entreprenad och andra aktörer som arbetar med mark- och schaktarbeten utgår ofta från geotekniska undersökningar som visar hur djupt stabilt bärlager finns. Den informationen styr hur mycket av sprängstenen som kan återanvändas och var den får placeras.

Logistiken vänds upp och ner när stenen stannar

När majoriteten av sprängstenen inte lämnar tomten förändras planeringen. I stället för att fokusera på bortforsling blir frågan var stenen ska mellantäppas under resten av byggtiden. En hög med krossad sten tar plats och kan inte ligga i vägen för grävmaskiner eller leveranser.

Vissa projekt löser det genom att lägga stenen i en tillfällig depå på en angränsande tomt, medan andra schemalägger krossningen så att materialet används samma vecka. Det senare kräver nära samordning mellan schakt, krossning och anläggning av vägar eller dräneringslager.

Även granulatet måste testas innan det används

Krossad sprängsten är inte automatiskt godkänd som fyllnadsmaterial. Vissa bergarter innehåller mineral som kan reagera med vatten eller cement, vilket leder till utfällningar eller försvagad betong över tid.

Ett enkelt fälttest är att duscha stenen med vatten och se om den lämnar missfärgat avrinning. Mer exakta analyser kräver labbprov där pH-värde och löslighet mäts. I praktiken brukar granit, gnejs och kvartsit klara testet utan problem, medan vissa skiffer- och lerskifferarter kan behöva sorteras bort.

Bergtyp Lämplighet Kommentar
Granit Hög Hårt, stabilt, låg vittring
Gnejs Hög God bärighet, krossas jämnt
Lerskiffer Låg Kan vittra och bilda lera
Kalksten Måttlig Löslig i surt vatten, kräver kontroll

När stenen inte duger måste den ändå bort

Ibland visar sig sprängstenen vara olämplig först efter krossning. Om stenen innehåller för mycket finkornigt material, som lerpartiklar eller vittrat berg, kan den inte användas i bärlager utan att riskera sättningar.

Då återstår bara alternativet att frakta bort den, men nu i krossad form som är lättare att hantera på mottagande deponi. En del masshanteringsplatser tar emot rent bergkross utan avgift, medan andra tar betalt per kubikmeter beroende på sortering och renhet.

Dokumentation följer stenen genom hela kedjan

Varje last som lämnar tomten ska åtföljas av ett följesedel som anger ursprung, typ av material och destination. Det gäller även sprängsten, trots att den inte räknas som farligt avfall.

Syftet är spårbarhet. Om mottagande anläggning senare upptäcker föroreningar eller olämpligt material ska det gå att spåra var det kom ifrån. I praktiken innebär det att entreprenören måste dokumentera både volymer som lämnar tomten och volymer som stannar kvar.

För projekt där stenen används internt underlättar dokumentationen även slutbesiktningen. Byggnadsnämnden kan begära underlag som visar att fyllnadsmaterial uppfyller krav på bärighet och dränering, och då blir följesedlarna och eventuella labbrapporter ett viktigt bevis.

Kostnadsbilden har skiftat sedan bortforsling blev dyrare

För tjugo år sedan var det ofta billigare att köra bort sprängsten än att investera i krossningsutrustning. I dag är förhållandet det omvända, särskilt i storstadsregioner där deponier ligger långt bort och trängselavgifter tillkommer.

En mobilkross kostar mellan 8 000 och 15 000 kronor per dag att hyra, beroende på kapacitet. För en schakt som genererar 150 kubikmeter räcker ofta en dagsinsats. Jämfört med tretton lastbilstransporter, som vardera kan kosta 2 000 till 3 000 kronor inklusive tömning, blir kalkylen tydlig.

Samtidigt kräver krossning på plats kompetens och utrustning som inte alla aktörer har tillgång till. Det gör att vissa projekt fortfarande väljer bortforsling, särskilt om volymen är liten eller om tomten ligger nära en mottagningsanläggning.

Framtida projekt kan kräva återvinningsplan redan i ansökan

Flera kommuner har börjat …

Läs mer

Marken under huset är en isälv från 10 000 år sedan, och den bestämmer fortfarande

Sverige har ett ovanligt besvärligt underlag att bygga på, och orsaken ligger långt tillbaka. Inlandsisen låg som tyngst över Skandinavien för omkring tjugo tusen år sedan och tryckte ned jordskorpan flera hundra meter. När den smälte lämnade den efter sig ett landskap som antingen var berg som skrapats rent, eller sedimentbassänger där finkorniga partiklar sjunkit till botten i hav och issjöar.

Det är i de bassängerna vi sedan har byggt våra städer. Stockholm, Göteborg och stora delar av Mälardalen och Västsverige ligger på lera som avsattes i saltvatten och som därefter lyfts upp över havsytan av landhöjningen. Den processen pågår fortfarande, med några millimeter per år i södra Sverige och betydligt mer längs Norrlandskusten.

Poängen med detta är inte geologisk nyfikenhet. Det är att jordarterna i Sverige är unga, ojämnt fördelade och i vissa fall kemiskt instabila på ett sätt som direkt påverkar vad man kan bygga och hur. En geoteknisk undersökning är i praktiken en läsning av den historien på en enskild tomt.

Vad man faktiskt vill veta

En geoteknisk undersökning besvarar fyra frågor, och de hänger ihop.

Den första är vad marken består av och hur djupt lagren går. Berg, morän, sand, silt, lera och torv har helt olika egenskaper, och gränsen mellan dem kan variera kraftigt över några tiotal meter.

Den andra är hur mycket last marken tål innan den går till brott. Det är den fråga de flesta tror är den enda.

Den tredje är hur mycket marken sätter sig under last, och över hur lång tid. Det är oftast den viktigare frågan. Lera går sällan till brott under en villa, men den pressas ihop under decennier, och ojämna sättningar spräcker byggnader långt effektivare än total kollaps någonsin gör.

Den fjärde är var grundvattenytan ligger och hur den varierar över året. Det påverkar både grundläggning, dränering och risken för att träpålar eller organiskt material bryts ned när nivån sjunker.

Kvicklera: den svenska specialiteten

Ett fenomen förtjänar egen behandling eftersom det är ovanligt globalt och vanligt här.

Leran som avsattes i havsvatten hade saltjoner mellan partiklarna, vilket gav ett stabilt kornskelett. När landhöjningen lyfte upp lerlagren över havsytan började regnvatten långsamt spola ur saltet. Kornskelettet finns kvar men är nu instabilt: så länge det inte störs bär det last utmärkt, men om det störs tillräckligt kollapsar strukturen och leran övergår till en tjockflytande vätska.

Det är mekanismen bakom de stora svenska skreden. Marken behöver inte lutas mycket, och utlösningen kan vara något så vardagligt som en uppfyllnad, en schaktning i en slänt eller erosion i en å.

Statens geotekniska institut, SGI, är den myndighet som arbetar med skredrisk och geoteknisk säkerhet i Sverige, och har genom åren kartlagt riskområden längs bland annat Göta älvdalen. Att en tomt ligger inom ett område med känd skredrisk innebär inte att det är omöjligt att bygga, men det innebär att stabilitetsberäkningar krävs innan något beslut fattas, och att åtgärder i marken kan behöva göras oavsett vad huset väger.

Så går en undersökning till i praktiken

Arbetet börjar nästan alltid vid ett skrivbord. Befintligt underlag hämtas in: tidigare undersökningar i området, jordartskartor och brunnsuppgifter. SGU, alltså Sveriges geologiska undersökning, ansvarar för den nationella kartläggningen av jordarter, berggrund och grundvatten, och deras material ger en första bild av vad man kan förvänta sig.

Det ersätter dock aldrig fältarbete, eftersom jordartskartor är generaliserade och verkligheten varierar mellan tomter.

I fält används normalt några metoder i kombination:

Sonderingar är det vanligaste. En stång trycks eller slås ned i marken medan motståndet registreras. Olika sonderingsmetoder ger olika information: vissa lämpar sig för att hitta fast botten och bergnivå, andra för att bedöma lerans hållfasthet löpande med djupet.

Provtagning innebär att jordprover tas upp för analys. Ostörd provtagning i lera, där provet behåller sin struktur, är avgörande för att bedöma sättningar och för att avgöra om leran är kvick. Stört prov räcker för att bestämma jordart och kornstorlek.

Grundvattenrör installeras för att mäta nivån över tid. En enda avläsning i augusti säger lite, eftersom nivån varierar med årstid och nederbörd.

Laboratorieanalys avslutar arbetet, med bestämning av vattenkvot, densitet, skjuvhållfasthet och kompressionsegenskaper.

Resultatet sammanställs i en geoteknisk undersökningsrapport, som redovisar mätdata, och en projekteringsrapport med rekommendationer för grundläggning.

Vad rekommendationen faktiskt kan bli

Utfallet styr en av de största kostnadsposterna i ett byggprojekt.

Bäst utfall är plattgrundläggning direkt på fast mark eller berg, vilket är billigt och enkelt. Näst bäst är plattgrundläggning efter urgrävning och återfyllnad med bärande material.

Vid djupa lerlager blir svaret ofta pålning, alltså att lasten förs ned genom leran till fastare lager eller berg. Pålar kan vara stödpålar som står mot berg eller friktionspålar som bär genom mantelfriktion mot omgivande jord.

Ett tredje alternativ är kompensationsgrundläggning, där man gräver bort ungefär lika mycket jord som byggnaden väger, så att nettobelastningen på leran blir nära noll. Det är elegant och används i källarförsedda byggnader i lermark.

Skillnaden i kostnad mellan platta på mark och pålad grund är betydande, och det är därför undersökningen bör göras innan tomten köps snarare än efter. En tomt med tjugofem meter lös lera är en annan affär än grannens tomt med berg i dagen, även om priset per kvadratmeter är detsamma.

Grannen är en del av ekvationen

Något som ofta förbises: geoteknik handlar inte bara om den egna byggnaden.

Pålning och spontning genererar vibrationer som kan skada intilliggande byggnader, särskilt äldre hus grundlagda på ett annat sätt. Därför görs normalt en riskanalys med besiktning av grannfastigheter före arbetet, och vibrationsmätning under.

Grundvattensänkning är den andra grannfrågan. Ett schakt som dräneras sänker grundvattenytan i omgivningen, och i städer med byggnader grundlagda på träpålar kan det få allvarliga konsekvenser. Träpålar under grundvattenytan är beständiga i århundraden, men börjar brytas ned när de exponeras för syre. Bortledning av grundvatten är dessutom vattenverksamhet enligt miljöbalken och kan kräva tillstånd.

När det formellt krävs

Byggreglerna ställer krav på bärförmåga, stadga och beständighet, och det innebär i praktiken att grundläggningen ska vara dimensionerad utifrån kända markförhållanden. Vid bygglov och tekniskt samråd efterfrågas därför normalt geotekniskt underlag, och byggnadsnämnden kan begära det som villkor för …

Läs mer